Expressionismen
Ordet expressionism kommer från franskans expressionnisme och av latinets expressio som betyder "uttryck". Expressionismen är en
riktning inom 1900-talets konst som växte fram i början av 1900-talet i centraleuropa samtidigt som favuismen uppstod i Frankrike.
Van Gogh och Gauguin var två stora förebilder inom denna -ism och man hämtade också inspiration från utomeuropeisk så kallad primitiv konst.
Några fler kända expressionister är Oskar Kokoschka, Georges Rouault och Max Beckmann.
Expressionismen kom till Sverige på 1920-talet och jag tänkte skriva och berätta om kvinnan som räknas som Sveriges första kvinnliga expressionist.
Vera Nilsson
Hennes namn är stort inom konstvärlden och hon ville alltid ha någonting sagt med sin konst. För många är hon mest känd för sina målningar och
skisser av barn.
Vera föddes i Jönköping 1888 och var dotter till kronofogden Karl Nilsson och hans fru som härstammade från Öland. 1906 började hon på
teckningslärarutbildningen på Tekniska skolan i Stockholm. Hon trivdes där men kände att hon ville lära sig ännu mer. De fick till exempel inte
måla av levande modeller och inte heller måla med oljefärg.
När hon var färdigutbildad så skrev hon till sin far att hon så gärna ville se Paris innan hon började arbeta. Han var mindre förtjust över tanken men
lät henne resa. Året var då 1910 och ett år senare började hon studera på en konstskola i Frankrikes huvudstad Paris.
Vera fick sin svenska debut 1918 på en så kallad expressionistisk utställning på Liljevalchs i Stockholm. Det expressionistiska uttrycksättet
passade henne utmärkt och hon blev det troget hela livet.
1922 födde hon sin dotter Cathrina, även kallad Ginga, som ofta förekommer i hennes målningar. Då förändrades också hennes sätt att måla,
formerna blev bl.a rundare.
Vera tyckte om att resa och vistades på flera olika orter i sitt liv. Hon levde många år i Europa och luffade bl.a runt på båtar där hon skildrade
livet i hamnen, gatulivet och tiggande barn. Stockholm och Öland var två platser hon ofta återvände till.
Hon är den första kvinna som mottagit Prins Eugen medaljen(1948) och den första kvinna som valts in i svenska konstakademin(1954).
Om man beger sig till den övre plattformen på T-centralen i Stockholm så kan man beskåda ett av Veras verk. Det är en pelare med glas och stenmossaik.
Hon valde att kalla den "Det Klara som trots allt inte försvinner". Namnet syftar till alla de omfattande rivningar som genomfördes i början av 50-talet när Stockholms
t-banesystem började byggas. Det är tack vare henne vi kan beskåda så mycket vacker konst på Stockholms tunnelbane-perronger. Det var Vera tillsammans med
sin vännina Siri Derkert som jobbade för att konsten skulle få en plats i det bygget.
Vera avled 1979, 91 år gammal.
Av:Carolina Magnusson